Ställen med anknytning till Luther i Eisenach

Martin Luther på Wartburg

Ingången till Lutherstube
_{Foto: Archiv der Wartburgstiftung}

Dopfunt i kapellet på Wartburg
_{Foto: Archiv der Wartburgstiftung}

Festsalen i stora hallen på Wartburg
_{Foto: Archiv der Wartburgstiftung}

Luther och Wartburg – det finns knappast nÃ¥got namn och nÃ¥gon plats som är sÃ¥ intimt förknippade med varandra som dessa bÃ¥da. Och detta trots att reformatorn vistades här under en relativt kort tidsperiod, nämligen mellan 4 maj 1521 till 1 mars 1522. Ã… andra sidan översatte han under denna tid bibeln till tyska, en prestation som gjort Wartburg till en världsberömd skÃ¥deplats för reformationen. Men skall man vara petnoga skapade han under vintern 1521/22 ”bara” det nya testamentet i denna lilla cell i fogdeborgen. Det skulle dröja ytterligare tolv Ã¥r innan den kompletta Lutherbibeln var klar. Tack vare översättningen av evangelierna gjorde Luther även en insats för det tyska sprÃ¥kets enhetlighet.

Hur hamnade reformatorn på Wartburg, då? Efter ett dumdristigt uppträdande på riksdagen i Worms befann sig Luther i fara och det var uppenbart att han måste föras i säkerhet. Ett överfall fingerades, till vilket Luther för sakens skull motvilligt samtyckte. Under kvällstimmarna den 4 maj placerades han på sitt gömställe i Wartburg. Det var här han förvandlade sig till Junker Jörg och lät skägget och håret växa så att han såg ut som en riddare. Han klädde sig elegant med ett svärd vid sidan så att ingen längre skulle kunna känna igen honom.

Den rofyllda omgivningen och gott om tid ledde till en av de mest produktiva stunderna i hans liv. Eftersom han inte hade nÃ¥got annat att göra började Luther översätta det nya testamentet - och detta pÃ¥ bara tio veckor. I motsats till sina föregÃ¥ngare utgick Luther frÃ¥n den grekiska förlagan. FrÃ¥n Luthers brev kan man utläsa hur ensam han kände sig i sin exil. Han avslutade alltid sina brev med antingen namnet pÃ¥ den ensliga grekiska ön ”Patmos”, ”i förskingringen” eller ”frÃ¥n fÃ¥glarnas rike”. Det är oklart om han med det sistnämnda syftade pÃ¥ de snövita Wartburgduvorna, det eviga kvittrandet i skogen eller om han syftade pÃ¥ borgförvaltaren Hans von Berlepsch, pÃ¥ vars vapensköld fanns fem papegojor avbildade. Denne mÃ¥ste ha tagit väl hand om sin skyddsling, men det verkade som om varken den rikliga maten eller jaktutflykterna, som han fick följa med pÃ¥, skänkte Luther nÃ¥got större nöje.

Trots att Martin Luther i sina brev rapporterade om allehanda ting och dÃ¥ även om de spöklika oljuden han hörde bakom de gamla murarna, som pÃ¥minde honom om djävulens existens, nämnde han aldrig med ett ord att han lär ha kastat en flaska med bläck mot en plÃ¥goande. Förvisso kämpade han mot det onda med hjälp av bläck och gÃ¥sfjäder, men legenden om reformatorns kamp mot sin gudlösa vedersakare lyftes först pÃ¥ 1600-talet fram i ljuset som en av bestÃ¥ndsdelarna i historien om Wartburg. I takbjälkarna i det som redan 1574 kallades för ”Dr. Martinus kammare” har man sedan mÃ¥nga generationer tillbaka ristat in sina namn och Ã¥rtal och ännu i dag frÃ¥gar folk efter bläckstänket som vid nÃ¥got tillfälle hade bleknat, men som fram till slutet av 1800-talet alltid Ã¥terkom pÃ¥ nytt.